Ännu en filosofisk kväll i Vickis liv

Hela dagen har jag bara gått och svävat på moln nästan.
Okey, jag har haft mina tillfällen rättare sagt. Men himlans trevligt (nu var jag allt bra rolig va...)
Jao, men inte ska man få stanna och skina i rampljuset allt för länge, oh nej... Helt plötsligt drar hjärnspökena igång och härjar och man blir irriterad för ingenting. Skitsaker också för det mesta.
"Små bäckar blir stora hav" eller hur är det man säger?
I alla fall... Ska försöka koncentrera mig på det som är bra just nu.
I förra inlägget skrev jag om att bli "upplyst", och hela den här dagen har varit full av dessa "upplysningar". På bussen hem satt jag och tänkte tillbaka på hur livet varit och hur det är nu (till ljudet av Rukis ljuva stämma i öronen, yay!). Måste säga att jag kände verkligen för att skratta åt mig själv. Hur löjligt det varit egentligen... Mycket har haft med denna svart- och avundsjuka att göra. Roligt, roligt...

Gick hem och bytta om till varmare träningskläder, klämde en banan lite russin och ett glas juice bara för att fylla ut tomrummet i min ekande mage lite. Drog sen ut på en jätteskön promenix i ultrarapid. Hann knappt med mig själv, tjoho! Stjärnorna hade börjat ta form på himlen som blev mörkare med minuterna. Det bästa med vintrarna är att man ser månen och Venus mycket klarare, det är så vackert. Har alltid varit fascinerad av det som finns där uppe. Shikashi, jag upptäckte att jag för första gången inte kände obehag av att vara ute och traska i det svarta. Annars har jag varit ganska mörkrädd, men ikväll var det inte det minsta läskigt. Jag tror, eller snarare vet, att man borde utmana det man är rädd för och i en sån situation ställa sig själv frågan "Vad är det med det här som jag tycker är obehagligt?" och när man fått reda på det så ska man fråga "Varför?" och ut efter det försöka göra något åt det :]

You live to learn and to share what you've learned

Minna-san, oyasumi

-Vicki