"Sitt ner och håll käft!!"

Fan fan fan.
Orkar verkligen inte längre. Förstår inte vad som är fel eller varför saker och ting händer.
Jag vaknade imorse och kände mig hur inspirerad som helst till att hitta på tonvis med saker. Men ju senare det blev desto mindre kul kändes det, och jag tappade suget helt.
Saker kom i vägen och massa skit. (Hilma, detta angår inte dig för det var jättekul o få träffa dig idag <3)
Kan ingen bara förklara vad fan det är som händer???? Jag kan inte alltid finnas till hjälp för varenda en om det är det det handlar om. Jag har ett eget liv att ta hand om också. Och det är fan inte det lättaste.
Jag lärde mig igår att man inte kan rädda sina kompisar ifrån val som de själva gjort. Man kan bara stötta dem om de vill få hjälp. Men skiten som de sitter klistrade i kan man inte rädda dem ifrån. Om man själv inte gillar det, ta avstånd från det eller berätta för dem att detta inte är OK. Att de kan välja ännu en gång.
Livet är hårt, men det är väl bara att acceptera. Man väljer hur man vill leva, så enkelt är det faktiskt. Går jag runt och tänker att jag hela tiden mår dåligt och allt är skit och svårt o hela det köret, då är det precis så det kommer bli. Tänker man istället att man mår bra och allt är hur jäkla nice som helst, då är det precis så det kommer bli. Folk lägger ner så himla mycket tid på att tänka på saker som de inte vill ha, istället för på saker som de vill ha och kan vara glada för...

"Fan vad dåligt jag mår, jag vill inte må såhär men..."
"Nej, surt för dig då, ta och gör något åt det!"
Kärlek/vänskap är inte alltid det där "Nämen vad synd om sig, stackare *puttiplutt snuttisnutt*. Ibland behöver man en ren spark i röven, och fatta vad skönt det är när någon är så uppriktigt och bara slänger ur sig att man ska ta tag i sina s.k problem och göra något åt dem. Det är ju som sagt ingen annan än en själv som kan göra något åt det.
Det fick jag också bekräftelse på igår.

Mmm... var nog det enda jag hade att säga.

-Vicki